1.Val baserat på maximal drifttemperatur (kärnkriterium)
Detta är den primära urvalsstandarden, eftersom termoelementens maximala temperaturintervall varierar avsevärt beroende på material.
Typ K termoelement (nickel-krom/nickel-kisel): Den vanligaste typen, med ett temperaturområde på -200 grader ~1300 grader. Den erbjuder hög kostnads-effektivitet och är lämplig för de flesta rörugnar med medel-till låg temperatur (mindre än eller lika med 1200 grader) i luftatmosfär.
Typ S termoelement (Platinum-Rhodium 10/Platinum): Tillverkat av ädelmetaller, det har ett temperaturområde på 0 grader ~1600 grader. Den är lämplig för oxiderande atmosfärer med hög-temperatur (t.ex. luft) mellan 1200 grader ~1600 grader, med hög noggrannhet men ett högt pris.
Typ B termoelement (Platinum-Rhodium 30/Platinum-Rhodium 6): Det har den högsta maxtemperaturgränsen (0 grader ~1800 grader) och är speciellt utformad för oxiderande atmosfärer med ultra-hög temperatur mellan 1600 grader ~1800 grader. Den har dålig noggrannhet vid låga temperaturer och måste användas i hög{10}}temperaturmiljöer.
2. Urval baserat på ugnsatmosfär (nyckeltillägg)
Atmosfären kan korrodera termoelementet, och ett felaktigt val kommer att leda till fel.
Oxiderande/neutrala atmosfärer (t.ex. luft, kväve, argon): Ovannämnda -termoelement av typ K, S och B kan användas direkt utan särskilt skydd.
Reducerande atmosfärer (t.ex. väte, kolmonoxid): Termoelement av ädelmetall (typ S och B) kan inte användas (eftersom de kommer att "förgiftas" och misslyckas). Ett termoelement av typ K med ett skyddande korundrör eller ett dedikerat termoelement av typ N bör väljas.

